Vilsna i toleransens namn?

För ca. 50 år sedan var det brottsligt att visa vissa saker i TV. Idag är det, om inte brottsligt, iallafall intolerant eller diskriminerande att inte ta med vissa saker i tv.

Tolerans har en längre tid varit den norm som man mäter med ifall något eller någon är acceptabel, god, human osv. Vad handlar det hela egentligen om? Vad är tolerans? Vissa säger att det handlar om att var och en skall få tänka och tro som man vill och göra sina egna val i livet utgående från det, utan att någon får säga att ”så får man inte tänka” eller inte iallafall handla enligt.

Väljer en människa sina tankar själv? På sätt och vis. Tack o lov och tyvärr kan man väl också säga. Själv skulle jag nog helst låta bli att tänka vissa saker om både mig själv och andra. Jag hör nog till den kategorin som tror att ingen människa kan välja sina tankar. Iallafall kan vi inte ändra på dem själva, hur vi än försöker. Däremot tror jag vi kan välja vem och vad som formar våra tankar. Jag tror att det är på det planet som valet står. Vi söker inte alltid sanningen, utan en väg vidare som motsvara vad vi längtar efter eller gör livet lättare, kanske mer njutbart. Då blir det "sanning" för oss, som gör livet lättare eller mera njutbart. I detta är vi idag en "instant generation" som värderar sanningen enligt hur snabbt det fixar prolem, eller egentligen symptomen. Vi vill ha allt av bästa kvalitet, så snabbt som möjligt och så billigt som möjligt. Omöjligt kombination förresten.

Friheten att tänka och uttrycka sig som man vill tycks ha blivit den högsta normen som allt mäts enligt. När man riktigt tänker efter så säger man m.a.o. ”det viktigaste är att varje individ får äga rätten att tänka, uttrycka och handla som man vill”. Det finns ett annat ord för detta; ”Anarki”, eller laglöshet, dvs det finns ingen absolut sanning eller högsta norm, annat än den som finns inom varje individ.

Att varje människa skall ges friheten att tänka och leva som man vill måste bestå. Ingen kan tvingas till en övertygelse. Lyckas man med det så är övertygelsen inte äkta. På den nivån måste det finnas respekt och kärlek människor emellan.

Hur är det då med toleransen när vi, som idag, tillämpar den på nivån av lagstiftning (i både riksdag och kyrka). När människans behov, rättigheter och jämnlikhet blir den högsta normen bland lagstiftare.

Jag tror det är inte bara omöjligt, utan medför stora kompromisser och kaos.

I något skede måste någon ställa frågan; ”Finns det någon absolut sanning om rätt o fel?”. ”Finns det någon absolut norm, någon som har sista ordet, eller är allt bara summan av våra viljor som leder till konsensus”. Ifall det finns, vad/vem är det isåfall? Vem har rätt att definiera och slå fast den. Är det den skara beslutsfattare som representerar folket som skall försöka hitta en ”tolerant” gemensam nämnare?

Är det överhuvudtaget möjligt (eller rätt) att låta alla leva ut sina rättigheter. ”Det beror på vilka rättigheter man vill ha”, säger man då. Vem skall då besluta var gränsen går och enligt vilken norm. Vem kan säga att gränsen går just där. Finns det ingen absolut norm som ingen lagstiftare kan ändra på, så kan ju i princip varje riksdag i framtiden ändra på vilken lag som helst genom omröstning. När man tar bort principen om en absolut norm så är det så. Tolernas kan inte vara som grund för det. Man grälar ju t.o.m. Om vem som är tolerant och inte och hur den skall tolkas dvs ”vi är inte toleranta mot er eftersom ni inte är toleranta”.. . Ööh?

Lagen om rätt och fel är en auktoritet (Exousia), som betyder ”rätten och friheten att utöva makt” (jmf Rom. 13:). Vi har även lagens väktare som straffar dem som går över gränsen. De som säger sig stå för toleransen säger i samma veva att förstås finns det gränser. Men vem skall säga vem det är som skall säga var gränsen går och varför. Det är där vishet stiger in och vishet "ärver" man.

En absolut sanning kan finnas enbart om det finns en Gud. I annat fall är sanningen enbart konsensus som nås människor emellan och det kan i princip vara vad som helst.

I vårt land vill de flesta bevara värderingar som har sina rötter i de värderingar Jesus stod för utan att blanda i Honom längre. Humanisterna vill ha bort Kristus helt, från allt i princip.

Varje religion har definierats av som upphovsman. Oftast i skriftform. Kyrkans grund vilar på Kristus, Hans ord, Hans liv, död och uppståndelse. Detta säger mycket om både oss och Honom. Sedan har vi de som Jesus sände för att lära ut detta till individer och nationer dvs Apostlarna. Idag försöker många kapa rätten att omdefiniera vilken grund kristen tro (världsbild, människosyn) skall stå på och därmed också ändra kyrkans uppgift och natur.

Ända från början har kyrkan haft sina ledare som skall vaka över att grunden skall stå fast dvs Kristus är huvudet (ägaren) av kyrkan ,som är Hans kropp. Deras uppgift är att stå ansvariga inför Gud (inte folket) att bevara och förmedla detta. Nu skriker folkets röst högre i kyrkan än Guds ord och den håller på att ändras i Toleransens namn. Ingen vill ju ha en kyrka som står för saker som har en lära som säger att mina val är fel och destruktiva i från Guds synvinkel. Trots att Han troligen har en lite bättre utsikstplats och större perspektiv på vad som är nyttigt och onyttigt i längden.

Han är dssutom den som bestämmer ifall värdegrund för med sig konsekvenser. EN vardegrund finns ju för att skydda och bevara det som är sant och rätt. Värdegrund finns inte för att garantera att jag får vad jag vill. Så verkar det ändå vara idag,

Vår västerländska lagstiftning och sociala trygghet, bygger (eller byggde) långt på de tio budorden och på kristna värderingar överlag. Dessa normer är dock omöjliga att bevaras utan en relation till upphovsmannen, dvs Gud. Då kan man inte längre se och förstå den kärlek som ligger bakom. Då blir dessa normer bara till en fiende som försöker hindra mig att leva ut det jag vill. Då blir inte bara kristna som står för dessa normer, utan Gud själv blir intolerant som inte ger mig vad jag vill.

Vi har kommit ganska långt från dessa dagar då presidentens fru Gerda Ryti höll sitt tal till folket. Var hennes tal intolerant, eller rent av skadlig för vårt folk då hon antog att vi var ett kristet folk? Fy på dig Gerda.

En lagstiftare och ledare kan inte bara utgå från sig själv och sina egna önskningar. De måste ställa frågan om det finns en absolut sanning innan de leder folket eller stiftar lagar eller ändrar på dem.

Ett samhälle som stänger ut Gud, måste på nytt omdefiniera sanningen och sitt verkliga behov.

Det har vi gjort snabbt och efektivt de senaste 50 åren. Kan vi vara stolta över vad vi nått? Knappast.

Beslutsfattare och ledare måste inse att varje uttalande, varje ny lag undervisar nästa generation om hur man skall förhålla sig till vad som är rätt och fel. Denna nation har under en längre tid undervisat den unga generationen om att ”högsta normen är att du skall få tänka och välja fritt”.

Som verktyg i att pröva dess hållbarhet motivera ofta med ”så länge det inte skadar andra”.

När skadar man då andra? Hurudan skada räknas? Handlar det om fysisk eller psykisk? För många av de toleranta är en kristna som tror på bibeln psykiskt skadade och idioter. Ibland måste jag tyvärr ge rätt när man ser hur de som kallar sig troende beter sig.

Jag tror att den största skada som kan ske är att stänga ut upphovsmannen till vad som är sant, rätt och fel och ersätta den platsen med människan. En männsika varj egen navel är ens bästa vän. En männsika som inte ser oförmögna vi är att leva oberoende av en högre norm som skyddar oss när vi inte vet bättre. Det som bl.a. gör någon till Gud är just sanningen och rätten att definiera vad som är rätt och fel. På den platsen har människan genom historien försökt kandidera.

Problem har alltid funnits. Problemens art säger dock något om hur vi ser på värdegrundens uppkomst och betydelse. Den skada vi ser idag, eller rättare sagt är blinda för, är att vi gjort tillgängligt och normaliserat det som skadar känslomässigt, relationellt och är beroendeframkallande. Det våra barn tar del av idag via tv och internet tvingar dem att möta en verklighet som de inte kan hantera utan att ta skada. Jag minns redan för 15 år sedan när jag var ledare på ett barnläger där vi skulle prata om värderingar. Jag bad barnen (3-5 klassister) att ta med sig den musik och de tidningar de hade med sig. Det kom en stor hög av bl.a. Veckorevyn o.dyl. En av barnen hade med sig en tidning där det kom med en sexguide där det stod ”såhär tillfredställer du din pojkvän bäst”. Hur avtrubbade har vi blivit när vi inte inser vad vi tillåter ske med våra barn. De tvingas ta del av en vuxenvärld för tidigt. Dessutom en vuxenvärld som är mer eller minder rubbad. Allt i underhållningens namn , eller ”alla gör ju så.” Undra på att våra barn främsta argument till att få något lyder; ”alla andra har, ingen annan har … ”. Stackars barn, inte kan jag ju då som en god förälder missunna mitt barn detta”. Om andra ser på det, lyssnar till det … då är det väl ok?

Vi är så avtrubbade och beroende av allt flöde av skit som kommer genom media idag, att vi inte ser vilken effekt det har på våra barn och oss själva. Det syns i samtalsämnen vid föräldramöten där ett av största problemen är att eleverna går och lägger sig samma dag före de skall till skolan.

För några dagar sedan stod det framför mig i kassakön (ca. kl.11) tre killar med två energidrycker på var. Då var den sömnbristen avklarad , eller hur?

Det vi idag kallar underhållning i musik och film skulle man ha blivit inburad för när mina föräldrar var tonåringar. Tänk dig att våra förfäder skulle se vilka filmer vi ser på eller att vi tycker att tex. Big Brother är underhållning. Men, inte får jag ju tala såhär. Jag är ju då intolerant mot dem som anser att de vill se på det och därför måste det visas i varje kanal för annars är vi intoleranta.

Toleransens grundtanke är ju att alla skall få säga sitt och få uttrycka sitt. . . ”så länge det inte skadar” … förstås :(

Som jag ser det så är toleransen det mest intolerana, skadliga, destruktiva osv som drabbat nästa generation. Det har egentligen inget med kärlek och sanning att göra. Det handlar enbart om den illusion om frihet som vi tror att vi vill ha. Vi inser inte att vi behöver gränser, satta av någon som vet bättre. Någon som har en utsikstplast som vi inte har. Någon som ser början och slutet på en gång. Jag minns att min mamma sade ”nej” ibland och förklarade ”du förstår när du själv har barn”. Hon hade en vishet som jag omöjligt kunde ha.

Dagen föräldrar (dom som är hemma, i riksdagen, i kyrkan osv) vill helst vara kompisar med barnen. Inte kan man säga nej till dom ifalla ”alla andra har, alla andra får”. . . och ”alla skrattar ifall inte jag ...”.

Det är bra att vi inte tolererar auktoritativa ledare. Däremot är det destruktivt att förlora förmågan att lita på ledare med vishet och auktoritet som själva inser att de behöver ledare.

Vi har idag en ung generation som har kunskap om många saker som den äldre generationen aldrig haft eller kommer att få. Vi håller däremot att förlora den vishet som gått igenom alla generationer dvs ödmjukheten inför det faktum att ”, jag inte förmår leva utan Gud och Hans vishet”.

Have a nice day