"Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer och de år då du skall säga: "De ger mig ingen glädje"; (Predikaren 12:1, läs gärna hela kapitlet)
Vad är det viktigaste vi behöver förbereda oss för inför livet?
Tänk på din skapare?
Varför är det så viktigt att "tänka på sin skapare innan de onda dagarna kommer?" En del människor säger; "Jag kan inte tro på Gud eftersom det finns så mycket lidande och orättvisa i världen". Den andra igen kan dra en motsatt slutsats utifrån samma dilemma och säga; "Jag kan inget annat än tro på Gud pga av allt lidande och orättvisa i världen". En tredje igen kanske säger att de tror på en Gud men den Gudsbilden definieras som "min gud är en gud som...". Denna tredje kategorin kanske är mer en signal till Gud hur man vill att Han skall vara för att passa in i det liv man vill leva och den värlsbild vill ha. Man ställer sig liksom på tvären och säger; "gud, anpassa dig till mina krav eller håll dig utanför.
Frestelsen till den tredje varianten känner jag igen inom mig, men trots det vill jag höra till den andra kategorin. Varför? Därför att all lidande och orättvisa beror på människans hjärtas tillstånd och felaktiga relation till Gud.
Jag har erfarit att den grunden för eländet i världen, ligger potentiellt i varje människas inre. Även i mig.
Så om någon frågar mig varför jag tror på Gud trots allt det onda, så är det enkelt. Han har förändrat mig och håller fortfarande på att göra det (fråga min fru). Om han kan göra det i mig så kan världen förändras. Den resan började för mig med att Han visade mig sin kärlek genom Jesus, dvs han ställde inga villkor för förlåtelse och återförening. Varför? Därför att det var en återförening mellan Pappa och barn. Pappa betalade skulden. Inte för att jag skulle fortsätta leva som förut utan för att återförenas med Honom och att grunden för mitt liv skulle omdefinieras enligt skaparens manual om mig. Han har skrivit den och jag är glad att där även finns en "troubleshooting" sida, som fungerar.
De kristna säger att "synden är problemet". Tyvärr skrapar vi idag bara på ytan när det gäller synden. De troende (jag + andra) faller lätt i fällan att peka finger på syndens symptom, istället för själva synden. Det är moralism. Synd är självständiget och oberoende i relation till Skaparen. Det handlar om att lita mera på sin egen förmåg att ge meningen åt sitt liv och lösa dilemman i livet. Ofta försöker vi behålla kontrollen över innehållet i vårt liv och på samma gång förväntar vi att Gud skall "välsigna" det. Det är att stänga ut Gud innan de onda dagarna kommer. Vi förstår inte att de onda dagarna beror just på detta.
Rädsla för ljuset
Jesus sysslade inte med moralism. Moralister pekar finger på andra för att dölja sitt eget misslyckande, ofta på motsvarande område. Vill du veta något om ditt liv som du inte vet kan du bevisa min teori genom att gå kl 9 eller 14 till t.ex. Neste i Jakobstad, sätta dig vid ett bord och nämna ett namn. Det kan visa sig vara en större källa än Google. Denna version heter visst "Google dirt".
"Visst är det Guds vilja att vi har en moral som skyddar det syfte Gud tänkt med den vi är, och vad vår uppgift är. Däremot så når vi inte målet i egen kraft. Moralisering är just ett tecken på en strävan till det i egen kraft. En människa som insett att det är Guds nåd som verkat förändringen inifrån, kan inte peka finger. Vi försöker ofta dölja symptomen för att inte avslöjas eller behöva ta itu med själva problemet. Detta gör vi genom att framhäva våra goda sidor eller andras dåliga. När vi dessutom lever i en värld av beroende av yttre bekräftelse i kombination med skam, så kan vi inget annat. Vi inser inte att just detta är verklig svaghet eftersom det förhindrar en förändring inifrån. Detta leder till sist att korthuset rasar, och vi ser idag hur t.ex. många kristna "moralväktare" faller i grova saker.
Det är skrämmade men nödvändigt att söka sig till ljuset.
En människa ändras bara inifrån ut. Därför är nyckelfrågan inte hur väl jag kan ta hand om symptomen utan hur man åtgärdar orsaken. Hur det inre förändras. Vi kan inte göra det själva. Det är lika omöjligt som att lyfta sig själva från kragen. Lika lönlöst är det att försöka dölja symptomen.
Ifall vi inte förstår orsak, verkan och lösningen från Guds synvinkel, så kan de "onda dagarna" leda till att vi lämnar den tro vi kanske hade innan.Eller i vissa fall så lämnar vi åtminstone tron på att Gud kan göra vad Han lovat.
Det är därför vi skall tänka på vår skapare, Han som har manualen om oss och ser början och slutet samtidigt. Det som gör Honom till Gud.
Jag har en nyhet för dig som inte längre är ung. Det är inte för sent. Det kanske tar lite längre och smärtar lite mer, men det är möjligt att tänka på sin skapare idag.
Det första steget i att förbereda sig för de onda dagarna är alltså att återförenas med Honom som förändrar hjärtan så att många av de onda dagarna inte behöver komma eller att de inte påverkar mera mig än jag dem. Det finns levande bevis på att det är möjligt
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti