Min församling är inte min församling

Fick idag frågan "var är er församling?" från det föddes en diskussion om vad gör att man är del av en församling. Är det det att jag går till en Gudstjänst, sätter mig i bänken och kanske dricker kaffe efteråt? Under de senaste åren då jag varit ledare i dessa sammanhang har det förvånat mig hur långt vi är från att leva ut syftet som församling. De senaste åren har det förvånat mig hur vissa frågor blivit viktigare än själva huvuduppgiften som Guds församling skall ha, dvs "gora alla folk till Jesu lärjungar". Detta är först och främst en relation, ett liv med Gud som tar sig uttryck i att det förbereds ett folk som förverkligar denhär uppgiften innan Jesus "kan" komma tillbaka. Du läste rätt. Det är faktiskt Jesus som väntar på oss. Inte vi på Honom. Det är vi som skall fullborda det som bör ske så att Han kan återvända (2Petr. 3:12,Hebr. 1:13).

Det är detta som församlingen borde handla om. Inte att bygga sin egen församling. Den lokala församlingen är inte syftet, enbart verktyget. Vi har "väntat" på Jesu återkomst i snart i 2000 år sedan änglarna sade att Jesus skulle återvända. "Och de sade: "Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen." (Apg. 1:11) "Varför står ni och ser mot himlen?", frågar de två vitklädda männen. Kanske är detta vårt problem. Vi står bara och tittar upp och väntar att uppdragsgivaren skall utföra uppdraget för oss. Vi kan inte påskynda Jesu återkomst genom att titta uppåt.

Vi skall leva nu och gå framåt. Leva med Gud och för det uppdrag som är given oss. Lever vi med Gud men för oss själva, kommer vi alltid att uppleva att tron är motstridig. Många väljer idag församling utgående från sina behov och problem och många församlingar formar sig efter efterfrågan. Ofta vill vi ha en relation till Gud på våra egna villkor och för att fylla egna behov. När Han inte fyller våra (falska)föväntningar så överger vi honom. Likadant gör vi med de församlingar vi blir del av, eller rättare sagt de möten vi besöker. Vi går omkring som andliga vagabonder och går dit där bjudnngen tilltalar mest. Då kan vi aldrig bli lemmar i en kropp som bygger nåt, enbart sådana som suger åt oss det vi vill ha då det passar oss.

En församlings trovärdighet ligger nte i hur bra service eller program den erbjuder utan hur den gör lärjungar. Då måste det ingå i "marknadföringen" redan från början att det är en process och att det krävs vissa saker (vissa smärtsamma)för att det skall vara möligt. Jesus sade direkt att det kostar allt. Visserligen lovade Han då också att Han ger "vila för vår själ". Det vill vi gärna höra men nte det som Han sade som vägen dit dvs att vi först måste på oss Hans ok och lära oss av Honom. Idag erbjuds ofta vlan utan oket och lärandet. Gud inte går med på att vi ställer villkoren. Varken för syftet eller medlen för att nå målet.

När en familj åker på resa hör man ofta föräldrar säga "vi gör det på barnens villkor". Som far till 5 barn kan jag hålla med. När det gäller Guds familj är det tvärtom. Där fostras inte barnen till självständighet utan till lydnad och beronde. Först genom att rotas i en relation där vi fostras till att lita på att Guds vlja är bäst även när vi vill något annat. Enbart då är vi mogna att fullfölja uppdraget. Idag ser vi hur Guds folk har förlorat sikte på uppdraget. I huvudsak handlar tron om "mig, mina problem och mina behov". Jesu definition för en troende är "lärjunge". En lärjunge kan vi vara enbart ifall vi är beredda att överge allt som står i vägen för att följa Jesus och fullborda uppdraget.

Att följa Jesus handlar om dels vår karaktär som ändras av att leva med Gud på ett sätt att Han har inflytande över oss. Först då kan Han ha inflytande genom oss. Detta sker dels genom Guds ords inflytande och dels att de som redan lever som lärjungar lär oss "att hålla". Processen är alltid beroende av att någon lär oss detta. 3 saker som gör en församling till församling: För att Guds plan skall fullbordas i oss och genom oss, behöver vi tre saker. 1. Överlåta oss till Gud och Hans plan. 2. Leva under infytande av dem som lever detta liv och är givna till oss för att lära oss detta. 3. En gemenskap som vi delar livet och uppdraget med. (Matt. 28:18-20, Fil. 3:17, Ef. 4:11-16)

När jag svarade på frågan vad som är min församling såmsade jag att det är den gemenskap, den grupp där det ovan nämnda syftet är centralt och där dessa 3 relationer finns för att göra detta möjligt. Att enbart sitta på ett möte och lyssna räcker inte. En kristen tro kan inte vara "lärjungaskap" utan dessa relationer. En församling består inte av kristna åhörare utan av lärjungar som gör lärjungar. Dagens "jag" och "syndacentrerade" liv har lett till att det format församlingarna och dess ledare till att tjäna människan istället för att utrusta människor till att tjäna Gud. Problemet ligger i att alla vill till himlen men få av oss vill bli formade i vår karaktär till tjänare. Det är nämligen tjänare som är de största i Guds rike. Inte de som blir tjänade. Vi behöver helt enkelt förnyas i hur vi tänker om lycka och mening. Vi behöver bli hjärntvättade frivilligt för att förändras(Rom. 12:1-2). Hjärntvättade från falska uppfattningar om vem Gud är, vem vi är och vad vi skall leva för.

Många kommer till tro, lär sig vad uppdraget är, men lider ännu av självständighet och oberoende i relation till de verktyg genom vilka Gud bestämt att vi skall formas. Ofta vill vi ha målet men stöter bort vägen dit. Vi sitter och ber om att Gud skall göra det som vi är kallade att göra och som vi har fått kraften till. Problemet är att vi inte vill dö från äganderätten till våra liv och vill inte utsätta oss för smärtsamma förändringsprocesser. Vi har blivit lärda att Gud och församlingen finns för att lindra smärta. Visst är det sant men ännu viktigare är att förstå att Gud och församlingen finns till för att ta itu med det som orsakar smärtan. Inte enbart lindra symtom. Det är vår självupptagenhet som orsakar de flesta problemen och hur vi möter motgångar.

Många församlingar strävar idag till att vara bibliska i vissa saker som hela tiden är aktuella. Detta på ett sätt som leder bort från det väsentliga. Ta t.ex. Frågan om ämbetssyn, äktenskapet, homosexualitet osv. Viktiga frågor men omöjliga att lösa i en kyrka där enhet inte funnits på länge och där man glidit ur syftet för länge sedan. Det verkar som kyrkan skulle söka mer en enhetens ande än andens enhet. Man kan fråga sig varför inte debatten handlar om t.ex. Vad Jesus menade då Han sade att "Ingen kan vara min lärjunge om han nte avstår från allt vad han äger" , eller "inte alla som säger Herre Herre kommer till himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja". Den verkliga oron borde finnas i att både sk liberala och bibeltoende lever runt sin egen navel. Det är oroväckande när man sätter så mycket energi på ordnings- och moralfrågor. Allt detta i offentligheten. Guds folk har alltid haft inre strider men den kan lösa dessa och hållas ihop bara när det finns en gemensam nämnare i Guds ords aktoritet samt vilken roll de gudagivna tjänsterna har (Ef. 4:11-12).

Guds församling kan man inte bli del av av tvång men den kan heller nte vara en demokrati. Guds syfte för församlingen skall inte avgöras genom omröstning. Den är redan avgjord, i skriften. Gud äger sin församling och har ensamrätten till att definiera dess syfte, dess ordning och gränser. Min församling är inte min församling som finns till för mina behov. Den är Guds församling som finns till för Guds plan och till att lära mig vad jag skall leva för. Vad är det som skall attrahera? Många (även växande) församlingar försöker attrahera folk genom program och gemenskap som möter människors behov. Många har blivit stora. En del av dem har idag vaknat upp och förstått att syftet var inte att bygga stora församlingar utan att göra lärjungar av de människor som Gud gett att leda. Såna som lever med Gud och fullbordar Hans syften. En församling skall inte attrahera folk med att vara stor, socialt tillatalnde, trendiga osv. Församlingar skall attrahera folk in i en prosess av lärjungaskap förmatt de ser frukten av det i medlemmars karaktär i hemmen, bland grannar, arbetskamrater osv.


Det som övertygar välden är att vi har blivit älskade. Även genom att vi blivit fostrade. Det skall synas att den som är i oss är större än den sm är i världen. Det handlar inte om att vi är duktiga och framgångsrka utan att Gud har haft framgång inom oss. Min församling är inte min. Den är en kropp som tillhör dess huvud. Byggklossar som skall uppbyggar till en boning för Gud. Gud väntar på att få flytta in. Ps. Av nån anledning klumpas texten ihop utan styckedelning. Beklagar.