maanantai 18. maaliskuuta 2013

Jesus tar död på våra ursäkter

Besvikelser hör ihop med förväntningar. Ju mer våra förväntningar är felinriktade, desto större är risken för besvikelser. Det är samma sak när det gäller Guds vilja och våra liv. Kunskapen om Guds vilja kan förstås vara ett problem. Vi kan ha blivit undervisade fel. Men trots att vi kan ha fått rätt undervisning om Guds vilja, så riktar vi av naturen våra förväntningar fel när det gäller hur Hans vilja skall förverkligas.

Problemet ligger i att vi alltid börjar med att rikta förväntningarna mot oss själva. Trots att Gud inte gör det. Gud är tydlig med sin vilja, men har inga förväntningar att vi själva skall klara av det i egen kraft eller förmåga. Hur kan Han då uttrycka sin vilja så tydligt om vi inte klarar av det? Jo, därför att Han redan har förberett det vi skall göra (Ef. 2:8-10).
Det finns en bok skrivet om vårt liv med alla de resurser det behövs för att förverkliga det. Vårt missförstånd när det gäller Guds kraft är att vi tror att Gud lovat sin kraft och närvaro när vi själva definierar innehållet i våra liv.

Jesus säger om sin egen förmåga att förverkliga Guds vilja såhär: " Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen". (Joh. 5:19)

Jesu verk här på jorden var alltså inte Hans egna, utan Faderns. Jesus var alltså beroende av "nåden" (Luk. 2:. För att Han var syndig? Nej! För att Han som människa levde under samma lagbundenhet som vi, dvs beroendet. Nåd är inte enbart syndernas förlåtelse utan även Guds kraft att förverkliga Hans vilja.

 Jesus var fullkomlig. Han syndade inte. Han blev som sådan ett fullkomligt offer istället för oss. Hans renhet är vår renhet. Trots detta, eller rättare sagt pga av detta säger Gud att vi behöver bli "helgade". Jesu fullkomlighet var också fullkomligt beroende och fullkomlig överlåtelse. Detta är också vi kallade att växa i. Bara genom detta frigörs Guds löften om kraft att förverkliga Hans vilja och plan på jorden. Gud håller än idag på att förbereda ett folk som lever i fullkomligt beroende och överlåtelse (Tit. 2:12). Vi kan alltså inte använda som ursäkt vår oförmåga, eftersom det handlar om överlåtelse och beroende. Precis som hos Jesus.

" Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. 17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.*  Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt. 21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan". (Rom. 1:16-21)

 Evangliet är en "kraft" som frälser oss. Inte bara "från något", utan även "till något". Detta sker genom "tro till tro", dvs. i samma takt som vi riktar bort tron, dvs förväntningarna från oss själva mot Kristus. Tron handlar också om "det vi hoppas på" (Hebr. 11:1). Vi behöver därför först byta ut våra egna förhoppningar mot Hans vilja och plan och sedan ta dessa steg i tron.
Frälsningen är en prosess som börjar med att vi renas från synden, från all skuld och förenas igen i en relation med Gud. Efter det börjar prosessen där vi skall sluta tjäna oss själva (=syndens natur) och istället börja tjäna Gud och Hans plan (Rom. 6:22). Det är denna inställning Gud ville fostra fram hos Israels barn i öknen efter att de "frälsts genom blod" ut ur Egypten. Märkväl så var deras ökentid en tid då Gud försåg dem med mat och att deras kläder inte blev slitna.
 På samma sätt förs vi in i "öknen" efter att vi kommit till tro så att vi skall lära oss tjäna Gud och inse att bara då skall Gud ge oss även det vi behöver (Matt. 6:33). Men vi behöver lära oss att tjäna Honom även om vi inte skulle få mat. Gud prövar oss om vi hittar nya ursäkter under vägen, eller om Han är tillräcklig för oss. För de flesta av Israels barn i öknen blev Gud själv aldrig tillräcklig. Alla dessa dog i öknen.

" Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. 2 Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.* 3 Alla åt samma andliga mat 4 och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5 Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen. 6 Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda. 7 Bli inte heller avgudadyrkare som en del av dem. Det står ju skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg upp för att dansa.*
Låt oss inte heller begå otukt, som en del av dem gjorde, och därför föll tjugotretusen på en enda dag. 9 Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar. 10 Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren.* 11 Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. 12 Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut
. (1 Kor. 10:1-13)

Här ser vi både allvaret, varningen och utvägen som Gud har beredd för oss. Det finns alltså inte en ursäkt.


Frågan är alltså denna: "Vem tjänar jag?" . . . "Vem, eller vad är min Gud?"

Gud förväntar inget annat av oss än ALLT. Hela oss. Allt vi är, äger och kan. Även vår sk "förmåga" vill Han ha. Han vill att vi överger våra ursäkter som inte håller inför det faktum att Han inte förväntar en förmåga av oss. Endast en relation genom vilken vi lär oss att fråga först (Matt. 6:33), lyssna och handla i enlighet med det (Ef. 2:8-10).

Det är just självständigheten, kontrollen som vi inte vill mista. Men just detta är så avgörande. Gud är den som ställer villkoren och definierar förutsättningarna. Han bevisade sin kärlek till oss genom Jesus för att göra oss fria, fria att leva med och för Honom. En sådan kärleksbevisning borde kunna övertyga oss om att Hans vilja är god, även när Han vill ha kontrollen i våra liv. Istället ser vi ofta det första som en gåva och det andra som ett hot.

HUR I PRAKTIKEN?

Då blir ju frågan alltid, "hur?" Hur kan vi börja växa i beroende och överlåtelse?


1. För det första bör vi ta emot Hans ord som Hans ord. Guds ord inte bara definierar för oss vad som är sant utan den även förnyar vårt sätt att tänka och föder tro. Det finns kraft i Guds ord. Det är "svärdet" som Guds Ande använder inom oss för att avslöja ursäkterna och vinna vårt hjärta. Du behöver Guds ords inflytande i ditt liv. Det är mat för din Ande som behövs för att  din Ande skall kunna ha inflytande över dig. Annars är det ditt kött som styr dig. Den du matar, styr dig. Maten finns, men du måste själv äta.

2. Var beredd på att det gör ont att "dö" bort från kontrollen. Det är skrämmande att leva av tro dvs att börja hoppas på det Guds vill och lita på det trots att vi ännu inte ser det (Hebr. 11:1). Jesus utmanade många till att lämna allt och följa Honom. För en del lärjungar blev detta "ett hårt tal" och lämnade Honom (Joh. 6:60)

3. Bibeln lär att "Gud är den som verkar i oss både vilja och gärning ..." (Fil. 2:13). Då behöver du fråga vilka är de verktyg genom vilka Gud verkar denn vilja och gärning.  Överlåt dig till dessa verktyg. Dessa är:

- Bön och tillbedjan. Det du hör i Guds ord behöver bli det du ber om, tänker och talar. Guds ord
behöver genomsyra ditt umgänge med Gud. Inte dina behov och problem enbart. Här
avslöjas det ofta hurpass mycket vår Gudsrelation kretsar kring oss själva, våra problem och vår vilja.
Gud vill inte att du skall kretsa kring dina brister utan kring Hans vilja och möjligheter.
Bön är att ge Gud handlingsfrihet och att tacka för att Han gör det Han lovat. Att be om det Han vill.
     
- Du behöver en "fader" (inte könsbundet, istället mognad). Jesus sade i missionsbefallningen till
Apostlarna "lär dem att hålla allt vad jag har befallt er att hålla" (Matt. 28:18-20). Du behöver någon  att "lära dig hålla". Inte enbart undervisa dig om "vad du skall hålla" utan faktiskt lära dig "ATT" 
hålla. Be att Gud visar vem det är och ta emot den personen. Den personen är mer än en själavårdare
eller vän som uppmuntarar. Fäder ger den mat och vägledning vi behöver. Inte alltid den vi vill ha. Det
är en som både undervisar dig om Guds väg och hjälper dig att gå den tills du själv blir sänd att göra
samma sak till nån annan. (2 Tim. 2:1-2, 3:10-17)
    
- Sök ett andligt hem, en familj (Ef. 4:11-16). Ett andligt hem kännetecknas av 1. Att det finns "fäder"
som utrustar, dvs  "andliga föräldrar". 2. Där finns syskon, som äter samma mat, vid samma bord och har samma mål som de går emot tillsammans.
Det handlar alltså inte om att söka en restaurang där det finns mat du gillar och program som tilltalar.
Sådant är till för andliga vagabonder som inte vill ha livsförvandlande relationer utan enbart besöka
ställen som möter de behov som de själva anser vara de viktigaste behoven.

Dessa ovan är de verktyg genom vilka Gud verkar sin vilja och gärning. Min och din överlåtelse mäts på det praktiska planet där vi accepterar detta , söker detta och överlåter oss åt detta. Det räcker inte med att gå på möten, engagera sig i verksamhet, ta ansvar eller lyssna på "god undervisning" på internet. Det behövs "gudagivna relationer" som hjälper oss växa i ett "gudagivet liv".

Jesus var alltså beroende och överlåten. Gud forstrar oss till beronde och överlåtelse genom att vi gör oss beroende och överlåtna till dessa ovan nämnda. Även dessa är uttryck för Guds nåd. De är dock en utmaning för oss, i vår inbitna strävan att förverkliga vår egen uppfattning om frihet och oberoende. Guds sätt att förverkliga detta är ofta även ett hot mot nuvarande strukturer, traditioner och verksamhet. varför? Därför att det för bort från verksamhets centreringen som i sin tur kräver anställda, ekonomi. Guds väg handlar om relationer och förbund. Man kan inte tjäna både Guds sätt att göra detta och på samma gång försöka upprätthålla en länge sedan ofruktbar eller stillastående struktur. Man behöver avsluta det på rätt sätt och vara trogen Guds ord och Guds väg. Det är detta som enligt min erfarenhet har fått många att backa i rädsla för vad folk skall tycka. Trots att de bejakat Guds ord. En traditioner och förflutna får inte vara en ursäkt till att låta bli att handla i enlighet med vad Gud talar IDAG.

Jesus blir obekväm för oss ju mer vi lär känna Hans mänskliga sida. Då förstår vi att Han visade oss en väg som även vi är kallade att gå.

Det finns inga ursäkter för att ta ett steg i taget i rätt riktning. Börja idag!

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti