Glad över dagens matbordsdiskussion. En sak som behandlades var lidande och vår inställning inför det. Man kan dra två helt olika slutsatser inför orättvisor och lidande: 1. "Eftersom det finns så mycket lidande kan jag inte tro på Gud". 2. "Eftersom det finns så mycket lidande så kan jag inget annat än tro".
Vi har flere exempel i historien där människor sett lidande och istället för att dra sig bort från Gud frågar Honom "vad vill Du jag skall göra för att skapa förändring?" Tänk om t.ex. röda korsets grundare Jean Henri Dunant skulle ha dragit den första slutsatsen inför det lidande han såg. Istället samlades han med några vänner för att studera bibeln och för att lära sig att hjälpa andra. Han var den andra generationen is in familj. Hans far hade gett honom ett exempel genom att bl.a. hjälpa föräldralösa. Så egentligen var det hans far, hans familj som "grundade" röda korset. Det avgörande var ju inte själva grundandet av organisationen utan den grundinställning som såtts i hans hjärta. Livet är till för att multipliceras. På gott och ont. Dunant är bara ett exempel.
Vi tror ofta felaktigt att det är Gud som ansvarar för jorden. Det är vi som har ansvaret. När Gud hade gjort sitt, vilade Han och sade "lägg jorden under er". Det är vår uppgift. Att skapa verklig förändring behöver vi leva med rätt inställning inför Gud och fråga honom vad Han kallat oss till. Alla skall inte hjälpa de fattiga, lindra konkret lidande. Vissa skall ha inflytande i hur vi skall se oss själva, Gud och vår värld. Alla har en plats och vi hittar den genom att fråga Honom som skapat allt och sedan ge vårt liv till det.
Vi behöver inte bara hjärntvättas utan också hjärttvättas för att se hur vi på rätt sätt kan förvalta våra liv. I Dunants liv var det Guds ord som förvandlade honom och det bär frukt än idag. Röda korset verkar i 188 länder. Detta bara för att någon frågade Gud. Det sorgliga är att vi i dagens värld har glömt hur många stora saker föddes. Vad som var drivkraften hos människor som initierade dem och uthålligt drev saken vidare. Idag hör vi röster (även beslutsfattare) som offentligt hånar dem som tror på Guds ord och kallar dem t.o.m. sinnesjuka. Samtidigt som vi njuter av den frukt som föddes genom att någon frågade Gud. Vi vill behålla frukten av det som en gång föddes av Gud men vill sparka ut Honom som födde det. Sorgligt, men inte överraskande.
I dylika fall ser vi i samma Guds ord att ett folk som lever med en sådan inställning drar Guds dom över sig. Jag tror denna nation står nu inför detta. En allvarlig tid, men samtidigt en möjlighet. Sök Gud.
