Glad över dagens matbordsdiskussion. En sak som behandlades var lidande och vår inställning inför det. Man kan dra två helt olika slutsatser inför orättvisor och lidande: 1. "Eftersom det finns så mycket lidande kan jag inte tro på Gud". 2. "Eftersom det finns så mycket lidande så kan jag inget annat än tro".
Vi har flere exempel i historien där människor sett lidande och istället för att dra sig bort från Gud frågar Honom "vad vill Du jag skall göra för att skapa förändring?" Tänk om t.ex. röda korsets grundare Jean Henri Dunant skulle ha dragit den första slutsatsen inför det lidande han såg. Istället samlades han med några vänner för att studera bibeln och för att lära sig att hjälpa andra. Han var den andra generationen is in familj. Hans far hade gett honom ett exempel genom att bl.a. hjälpa föräldralösa. Så egentligen var det hans far, hans familj som "grundade" röda korset. Det avgörande var ju inte själva grundandet av organisationen utan den grundinställning som såtts i hans hjärta. Livet är till för att multipliceras. På gott och ont. Dunant är bara ett exempel.
Vi tror ofta felaktigt att det är Gud som ansvarar för jorden. Det är vi som har ansvaret. När Gud hade gjort sitt, vilade Han och sade "lägg jorden under er". Det är vår uppgift. Att skapa verklig förändring behöver vi leva med rätt inställning inför Gud och fråga honom vad Han kallat oss till. Alla skall inte hjälpa de fattiga, lindra konkret lidande. Vissa skall ha inflytande i hur vi skall se oss själva, Gud och vår värld. Alla har en plats och vi hittar den genom att fråga Honom som skapat allt och sedan ge vårt liv till det.
Vi behöver inte bara hjärntvättas utan också hjärttvättas för att se hur vi på rätt sätt kan förvalta våra liv. I Dunants liv var det Guds ord som förvandlade honom och det bär frukt än idag. Röda korset verkar i 188 länder. Detta bara för att någon frågade Gud. Det sorgliga är att vi i dagens värld har glömt hur många stora saker föddes. Vad som var drivkraften hos människor som initierade dem och uthålligt drev saken vidare. Idag hör vi röster (även beslutsfattare) som offentligt hånar dem som tror på Guds ord och kallar dem t.o.m. sinnesjuka. Samtidigt som vi njuter av den frukt som föddes genom att någon frågade Gud. Vi vill behålla frukten av det som en gång föddes av Gud men vill sparka ut Honom som födde det. Sorgligt, men inte överraskande.
I dylika fall ser vi i samma Guds ord att ett folk som lever med en sådan inställning drar Guds dom över sig. Jag tror denna nation står nu inför detta. En allvarlig tid, men samtidigt en möjlighet. Sök Gud.
perjantai 19. heinäkuuta 2013
perjantai 26. huhtikuuta 2013
Har jag rättigheter?
Vi vet att vår värld ser väldigt annorlunda ut gällande rättigheter, resurser, ordning, värderingar osv. Hur är det då med våra rättigheter från Guds perspektiv?
Jag tror att dagens arbete och strävan för mänskliga rättigheter i sin bästa variant bara är en skugga av det som har blivit givet åt oss, det Gud tänkte för oss. Man kan i vissa strävanden se en genuin längtan efter frid och harmoni, men samtidigt missar man pointen. En strävan efter rättigheter utan en rätt relation till "äganderätten" och skaparen, driver oss faktiskt åt fel håll. Varför? Därför att den i grund bygger på att människan själv skall kunna lösa problemet med orättvisa och lidande. Man utgår från att problemet ligger utanför en själv, och börjar från orsak (symptom), när man borde ta itu med verkan.
Orättvisa och lidande är inte ett politiskt problem. Det är ett hjärtfel, ett moraliskt problem som ligger djupt inom oss. Det bygger på fel ägandeförhållande i relation till livet och resurserna som är oss givna. Detta igen beror på avsaknad av-,eller fel Gudsrelation.
I början gav Gud oss rättigheten att äga och förvalta jorden. Den rättigheten kunde och kan brukas rätt enbart genom rätt relation till Honom som gav den rätten. Vi kan alltså ha den rättigheten enbart om Gud har äganderätten över oss.
Det är denna ordning som är grunden för alla rättigheter. Den måste vara oss given. Därför kunde Jesus säga "mig är GIVEN all makt i himmelen och på jorden". I Jesus fullbordades denna äganderätt fullkomligt. "Människan" Kristus fick tillbaka den makt på jorden som Gud hade tänkt. Han var inte bara fullkomligt överlåten till att förverkliga Faderns vilja. Han var också fullkomligt beroende av Fadern till att förverkliga Faderns vilja (Joh. 5:19). Därför gavs den åt Honom.
Om Jesus sägs det att Han var Guds "ende" son. Sant. Men Han var också Guds "förste" son. Den "förstfödde bland många bröder".
"Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder". (Rom. 8:29)
Jesus blev fostrad till denna överlåtelse och beroende (Hebr. 5:7-). Likaså är vi kallade in i samma prosess. Det kallas "att göra lärjungar". Att "lära dem att hålla allt vad jag har befall er att hålla". (Matt. 28:18-20). Det är genom denna prosess som vi blir de verktyg, den "goda säd av rikets barn som sås i världen" (Matt. 13:37-38).
Strävan etfer rättigheter är väldigt olika från land till land. I många länder handlar det om överlevnad från måndag till tisdag, medan hos oss handlar det ofta om missnöje, otacksamhet och en jakt på mera, rätten till bättre service, sociala förmåner, fritid, njutning osv. Vår strävan efter rättigheter handlar oftast enbart om "mina" rättigheter, inte deras som har mindre än jag.
Vår strävan efter rättigheter bygger på att "jag har betalat för det och kunden har alltid rätt".
Skulle vi ägna ens en bråkdel av den tiden vi funderar på egna rättigheter på att hjälpa andra så skulle världen omkring oss ändras. Vi kanske kan hålla med om att världen skulle se annorlunda ut ifall vi tänkte mera på andra men i praktiken förnekar vi vad vi bekänner med munnen. Eller så har vi skapat nån form av "lagom god människa mentalitet".
Det är inte så länge sedan när min mamma, som ännu lever, gjorde bröd av bark under krigstiden. Idag lever vi med en attityd där "min rätt" är en självklarhet. Även den lilla tacksamhet vi ibland visar kommer från vår egna lilla värld.
Ingenting är en självklarhet. Inget av det goda vi idag har är vår förtjänst. Allt handlar i slutändan om hurudan relation vi har till den som givit oss allt det goda till att förvalta.
I bibeln finns många exempel på folk och kungar som glömde vem som var deras skapare och Herre och drev sitt folk till att tillbe avgudar. En avgud är en sådan som jag offrar till för att avguden skall i slutändan ge åt mig vad jag vill ha och på mina villkkor. En Gud, den enda levande Guden, är den som definierar allt och äger alla rättigheter till dem som Han gjort, och till det Han gett åt dem.
För en kristen handlar rättighet om det mandat som Gud ger åt människan, med de villkor som Han har fastsställt. Vi har mycket som har blivit oss givet, men som vi tar för givet. Mycket går vi också miste om då vi vägrar överlåta oss åt Gud. Trots att det är nåd har vi svårt att se det som det.
Detta syns även i vår tro, vår attityd mot Gud när saker och ting inte går som vi vill. Vi kanske söker oss till Gud när vi har problem och behov, och drar oss bort från Honom när saker inte går som vi vill. Detta är just avguderi dvs vi "tillber" den som ger oss mest av det vi vill ha. Vi har liksom hela tiden på gång en offertrunda.
Vi har mycket att lära oss av dem som idag lever i misär och förtryck. Likaså av tidigare generationer, för vilka egen mobil och "ipad" inte var en självklarhet. Ett exempel som beskriver relationen mellan livssituationen och Guds roll i det hela, är bl.a. Gerda Rytis tal under fortsättningskriget.
Förstås behöver vi kämpa för fred och rättvisa. Men inte utgående från oss själva. Det måste ske för allas bästa och tillsammans. Så länge 99,9 % tänker såhär : "Alla bara tänker på sig själva. Det är bara jag som tänker på mig själv", då kommer vi inte att se någon förändring. Jag tror inte vi kan nå resultat utan Gud. Han måste först fostra och forma oss att dö bort från oss själva. Det var detta Jesus kom för att lära oss. Det är så Guds Rike kommer synligt. Den finns inom oss först.
Jesus kom inte för att göra oss lyckliga. Han kom för att sona vår synd och för att lära oss att leva enligt det största budet vilket är i korthet att älska Gud äver allt annat (orsak), och vår nästa som oss själva (verkan). Det däremot är möjligt bara om Han först får älska oss.
Jesus lärde oss att den är "störst som tjänar andra". I dagens bevakande av egna rättigheter handlar det om "rätten att bli tjänad". När vi nte får som vi vill är vi beredd att klaga och t.o.m. orsaka skada åt den som inte gav oss det jag hade "rätt till". Det kan handla om en liten slant för oss medan vårt baktal och klagan kan orsaka permanenta skador för den person vi är missnöjda över. Istället borde vi ge feedback direkt och hjälpa denne att förbättra de brister vi anser finnas. Besvikelse och mittaglighet att ständigt bli sårad talar om en allvarlig obalans. Vi har en narsisistisk generation tillhanda.
Som kristna är vi kallade in i ett liv av tjänande. Först av allt i en relation med Gud, varifrån vi kan vandra i gärningar som Gud har förberett (Ef. 2:8-10). Det finns nämligen en plan, som frigör genom överlåtelse, inte förmåga. Gud vilja är att vi jobbar för att förverkliga Hans plan, Hans vilja. I detta har Han lovat oss kraft och resurser, och även frid, glädje och tillfredställelse som överträffar det världen kan ge. Om vi däremot stänger Honom utanför och börjar definiera livet och meningen själva , får vi leva den i egen kraft. Så var det aldrig tänkt. Det är just därför vi har lidande och orättvisa idag. Vi kan inte bli tänare utan att Gud förändrar vår inställning till äganderätten av den vi är och det vi har. Det handlar alltså inte enbart om att "tjäna", utan att "vara tjänare". Tjänandet behöver ligga djupt inom oss. Inte enbart som sporadiskt ögontjänande. Jesus sade om sitt eget tjänande att det var därför han kom.
I ett liv där vi hämtar innehållet till livet från Gud, har vi ett otroligt löfte i att Gud är den som vakar över våra "rättigheter". Vi kan inte låtsas vara överlåtna inför Gud. Inför Gud avslöjas allt och även inför människor rätt fort, eller när det börjar kosta oss. Jag tror Gud har genom historien väntat på att det skall födas en generation som vill leva som tjänare och ser det som ett rikt liv. Vi har enskilda exempel på detta, som vi ofta beundrar men sällan vill följa i fotspåren. Vi anser det vara för dyrt. I stället kan vi nog köa i dagar för att se nån som är full av sig själv på scenen och blir rik på det. Det är lätt att skrika ut i publiken "I love you", när man får 1000 € på kontot varje gång man stampar takten.
Vi tjänar alltid något eller någon. Endera Gud eller mammon (="mig och mina drömmar"). I livet med Jesus finns inte något mellanläge där vi kan tjäna båda och behålla det bästa av båda. I det fallet är det fortfarande "Jaget" som står i centrum. I kristenheten har det alltid funnits en attityd gentemot Gud där Han behandlas om en avgud, dvs motivet att tro av egen nytta. Inte relationen till Honom för att Han ÄR GUD. Man frågar inte "gud vad vill du", utan istället "vad kan du ge mig".
Det är en lycka för oss att Gud är kärleksfull och nådig. Så kärleksfull att Han inte kan se mellan fingrarna så att Han skulle släppa oss undan utan konsekvenser, när vi tror med kluvna hjärtan. Samtidigt så nådig att Han ständigt kallar oss in i det som är sååååå mycket mer än den lycka världen kan ge genom att erbjuda oss våra "rättigheter".
Han förväntar inte att vi skall av egen kraft bli helhjärtade, men Han förväntar att vi skall söka det och utsäta oss för Hans inflytande i praktiken. Det är det helhjärtade sökande som är dt viktigaste (Jer. 29:13)
Gud har en gång för alla visat oss 100% rättvisa, dvs det vi förtjänar. Men, Han riktade det mot sin son, som övergavs på korset istället för oss. Detta öppnade en väg in i en relation med Gud, som ger oss ett nytt liv där Han är alltings centrum.
När skall jag, vi, förstå att detta är det bästa som kan hända oss?
Mer och bättre än att få alla "rättigheter".
maanantai 18. maaliskuuta 2013
Jesus tar död på våra ursäkter
Besvikelser hör ihop med förväntningar. Ju mer våra förväntningar är felinriktade, desto större är risken för besvikelser. Det är samma sak när det gäller Guds vilja och våra liv. Kunskapen om Guds vilja kan förstås vara ett problem. Vi kan ha blivit undervisade fel. Men trots att vi kan ha fått rätt undervisning om Guds vilja, så riktar vi av naturen våra förväntningar fel när det gäller hur Hans vilja skall förverkligas.
Problemet ligger i att vi alltid börjar med att rikta förväntningarna mot oss själva. Trots att Gud inte gör det. Gud är tydlig med sin vilja, men har inga förväntningar att vi själva skall klara av det i egen kraft eller förmåga. Hur kan Han då uttrycka sin vilja så tydligt om vi inte klarar av det? Jo, därför att Han redan har förberett det vi skall göra (Ef. 2:8-10).
Det finns en bok skrivet om vårt liv med alla de resurser det behövs för att förverkliga det. Vårt missförstånd när det gäller Guds kraft är att vi tror att Gud lovat sin kraft och närvaro när vi själva definierar innehållet i våra liv.
Jesus säger om sin egen förmåga att förverkliga Guds vilja såhär: " Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen". (Joh. 5:19)
Jesu verk här på jorden var alltså inte Hans egna, utan Faderns. Jesus var alltså beroende av "nåden" (Luk. 2:. För att Han var syndig? Nej! För att Han som människa levde under samma lagbundenhet som vi, dvs beroendet. Nåd är inte enbart syndernas förlåtelse utan även Guds kraft att förverkliga Hans vilja.
Jesus var fullkomlig. Han syndade inte. Han blev som sådan ett fullkomligt offer istället för oss. Hans renhet är vår renhet. Trots detta, eller rättare sagt pga av detta säger Gud att vi behöver bli "helgade". Jesu fullkomlighet var också fullkomligt beroende och fullkomlig överlåtelse. Detta är också vi kallade att växa i. Bara genom detta frigörs Guds löften om kraft att förverkliga Hans vilja och plan på jorden. Gud håller än idag på att förbereda ett folk som lever i fullkomligt beroende och överlåtelse (Tit. 2:12). Vi kan alltså inte använda som ursäkt vår oförmåga, eftersom det handlar om överlåtelse och beroende. Precis som hos Jesus.
" Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. 17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.* Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt. 21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan". (Rom. 1:16-21)
Evangliet är en "kraft" som frälser oss. Inte bara "från något", utan även "till något". Detta sker genom "tro till tro", dvs. i samma takt som vi riktar bort tron, dvs förväntningarna från oss själva mot Kristus. Tron handlar också om "det vi hoppas på" (Hebr. 11:1). Vi behöver därför först byta ut våra egna förhoppningar mot Hans vilja och plan och sedan ta dessa steg i tron.
Frälsningen är en prosess som börjar med att vi renas från synden, från all skuld och förenas igen i en relation med Gud. Efter det börjar prosessen där vi skall sluta tjäna oss själva (=syndens natur) och istället börja tjäna Gud och Hans plan (Rom. 6:22). Det är denna inställning Gud ville fostra fram hos Israels barn i öknen efter att de "frälsts genom blod" ut ur Egypten. Märkväl så var deras ökentid en tid då Gud försåg dem med mat och att deras kläder inte blev slitna.
På samma sätt förs vi in i "öknen" efter att vi kommit till tro så att vi skall lära oss tjäna Gud och inse att bara då skall Gud ge oss även det vi behöver (Matt. 6:33). Men vi behöver lära oss att tjäna Honom även om vi inte skulle få mat. Gud prövar oss om vi hittar nya ursäkter under vägen, eller om Han är tillräcklig för oss. För de flesta av Israels barn i öknen blev Gud själv aldrig tillräcklig. Alla dessa dog i öknen.
" Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. 2 Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.* 3 Alla åt samma andliga mat 4 och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5 Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen. 6 Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda. 7 Bli inte heller avgudadyrkare som en del av dem. Det står ju skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg upp för att dansa.*
Låt oss inte heller begå otukt, som en del av dem gjorde, och därför föll tjugotretusen på en enda dag. 9 Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar. 10 Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren.* 11 Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. 12 Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut. (1 Kor. 10:1-13)
Här ser vi både allvaret, varningen och utvägen som Gud har beredd för oss. Det finns alltså inte en ursäkt.
Frågan är alltså denna: "Vem tjänar jag?" . . . "Vem, eller vad är min Gud?"
Gud förväntar inget annat av oss än ALLT. Hela oss. Allt vi är, äger och kan. Även vår sk "förmåga" vill Han ha. Han vill att vi överger våra ursäkter som inte håller inför det faktum att Han inte förväntar en förmåga av oss. Endast en relation genom vilken vi lär oss att fråga först (Matt. 6:33), lyssna och handla i enlighet med det (Ef. 2:8-10).
Det är just självständigheten, kontrollen som vi inte vill mista. Men just detta är så avgörande. Gud är den som ställer villkoren och definierar förutsättningarna. Han bevisade sin kärlek till oss genom Jesus för att göra oss fria, fria att leva med och för Honom. En sådan kärleksbevisning borde kunna övertyga oss om att Hans vilja är god, även när Han vill ha kontrollen i våra liv. Istället ser vi ofta det första som en gåva och det andra som ett hot.
HUR I PRAKTIKEN?
Då blir ju frågan alltid, "hur?" Hur kan vi börja växa i beroende och överlåtelse?
1. För det första bör vi ta emot Hans ord som Hans ord. Guds ord inte bara definierar för oss vad som är sant utan den även förnyar vårt sätt att tänka och föder tro. Det finns kraft i Guds ord. Det är "svärdet" som Guds Ande använder inom oss för att avslöja ursäkterna och vinna vårt hjärta. Du behöver Guds ords inflytande i ditt liv. Det är mat för din Ande som behövs för att din Ande skall kunna ha inflytande över dig. Annars är det ditt kött som styr dig. Den du matar, styr dig. Maten finns, men du måste själv äta.
2. Var beredd på att det gör ont att "dö" bort från kontrollen. Det är skrämmande att leva av tro dvs att börja hoppas på det Guds vill och lita på det trots att vi ännu inte ser det (Hebr. 11:1). Jesus utmanade många till att lämna allt och följa Honom. För en del lärjungar blev detta "ett hårt tal" och lämnade Honom (Joh. 6:60)
3. Bibeln lär att "Gud är den som verkar i oss både vilja och gärning ..." (Fil. 2:13). Då behöver du fråga vilka är de verktyg genom vilka Gud verkar denn vilja och gärning. Överlåt dig till dessa verktyg. Dessa är:
- Bön och tillbedjan. Det du hör i Guds ord behöver bli det du ber om, tänker och talar. Guds ord
behöver genomsyra ditt umgänge med Gud. Inte dina behov och problem enbart. Här
avslöjas det ofta hurpass mycket vår Gudsrelation kretsar kring oss själva, våra problem och vår vilja.
Gud vill inte att du skall kretsa kring dina brister utan kring Hans vilja och möjligheter.
Bön är att ge Gud handlingsfrihet och att tacka för att Han gör det Han lovat. Att be om det Han vill.
- Du behöver en "fader" (inte könsbundet, istället mognad). Jesus sade i missionsbefallningen till
Apostlarna "lär dem att hålla allt vad jag har befallt er att hålla" (Matt. 28:18-20). Du behöver någon att "lära dig hålla". Inte enbart undervisa dig om "vad du skall hålla" utan faktiskt lära dig "ATT"
hålla. Be att Gud visar vem det är och ta emot den personen. Den personen är mer än en själavårdare
eller vän som uppmuntarar. Fäder ger den mat och vägledning vi behöver. Inte alltid den vi vill ha. Det
är en som både undervisar dig om Guds väg och hjälper dig att gå den tills du själv blir sänd att göra
samma sak till nån annan. (2 Tim. 2:1-2, 3:10-17)
- Sök ett andligt hem, en familj (Ef. 4:11-16). Ett andligt hem kännetecknas av 1. Att det finns "fäder"
som utrustar, dvs "andliga föräldrar". 2. Där finns syskon, som äter samma mat, vid samma bord och har samma mål som de går emot tillsammans.
Det handlar alltså inte om att söka en restaurang där det finns mat du gillar och program som tilltalar.
Sådant är till för andliga vagabonder som inte vill ha livsförvandlande relationer utan enbart besöka
ställen som möter de behov som de själva anser vara de viktigaste behoven.
Dessa ovan är de verktyg genom vilka Gud verkar sin vilja och gärning. Min och din överlåtelse mäts på det praktiska planet där vi accepterar detta , söker detta och överlåter oss åt detta. Det räcker inte med att gå på möten, engagera sig i verksamhet, ta ansvar eller lyssna på "god undervisning" på internet. Det behövs "gudagivna relationer" som hjälper oss växa i ett "gudagivet liv".
Jesus var alltså beroende och överlåten. Gud forstrar oss till beronde och överlåtelse genom att vi gör oss beroende och överlåtna till dessa ovan nämnda. Även dessa är uttryck för Guds nåd. De är dock en utmaning för oss, i vår inbitna strävan att förverkliga vår egen uppfattning om frihet och oberoende. Guds sätt att förverkliga detta är ofta även ett hot mot nuvarande strukturer, traditioner och verksamhet. varför? Därför att det för bort från verksamhets centreringen som i sin tur kräver anställda, ekonomi. Guds väg handlar om relationer och förbund. Man kan inte tjäna både Guds sätt att göra detta och på samma gång försöka upprätthålla en länge sedan ofruktbar eller stillastående struktur. Man behöver avsluta det på rätt sätt och vara trogen Guds ord och Guds väg. Det är detta som enligt min erfarenhet har fått många att backa i rädsla för vad folk skall tycka. Trots att de bejakat Guds ord. En traditioner och förflutna får inte vara en ursäkt till att låta bli att handla i enlighet med vad Gud talar IDAG.
Jesus blir obekväm för oss ju mer vi lär känna Hans mänskliga sida. Då förstår vi att Han visade oss en väg som även vi är kallade att gå.
Det finns inga ursäkter för att ta ett steg i taget i rätt riktning. Börja idag!
Problemet ligger i att vi alltid börjar med att rikta förväntningarna mot oss själva. Trots att Gud inte gör det. Gud är tydlig med sin vilja, men har inga förväntningar att vi själva skall klara av det i egen kraft eller förmåga. Hur kan Han då uttrycka sin vilja så tydligt om vi inte klarar av det? Jo, därför att Han redan har förberett det vi skall göra (Ef. 2:8-10).
Det finns en bok skrivet om vårt liv med alla de resurser det behövs för att förverkliga det. Vårt missförstånd när det gäller Guds kraft är att vi tror att Gud lovat sin kraft och närvaro när vi själva definierar innehållet i våra liv.
Jesus säger om sin egen förmåga att förverkliga Guds vilja såhär: " Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen". (Joh. 5:19)
Jesu verk här på jorden var alltså inte Hans egna, utan Faderns. Jesus var alltså beroende av "nåden" (Luk. 2:. För att Han var syndig? Nej! För att Han som människa levde under samma lagbundenhet som vi, dvs beroendet. Nåd är inte enbart syndernas förlåtelse utan även Guds kraft att förverkliga Hans vilja.
Jesus var fullkomlig. Han syndade inte. Han blev som sådan ett fullkomligt offer istället för oss. Hans renhet är vår renhet. Trots detta, eller rättare sagt pga av detta säger Gud att vi behöver bli "helgade". Jesu fullkomlighet var också fullkomligt beroende och fullkomlig överlåtelse. Detta är också vi kallade att växa i. Bara genom detta frigörs Guds löften om kraft att förverkliga Hans vilja och plan på jorden. Gud håller än idag på att förbereda ett folk som lever i fullkomligt beroende och överlåtelse (Tit. 2:12). Vi kan alltså inte använda som ursäkt vår oförmåga, eftersom det handlar om överlåtelse och beroende. Precis som hos Jesus.
" Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. 17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.* Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt. 21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan". (Rom. 1:16-21)
Evangliet är en "kraft" som frälser oss. Inte bara "från något", utan även "till något". Detta sker genom "tro till tro", dvs. i samma takt som vi riktar bort tron, dvs förväntningarna från oss själva mot Kristus. Tron handlar också om "det vi hoppas på" (Hebr. 11:1). Vi behöver därför först byta ut våra egna förhoppningar mot Hans vilja och plan och sedan ta dessa steg i tron.
Frälsningen är en prosess som börjar med att vi renas från synden, från all skuld och förenas igen i en relation med Gud. Efter det börjar prosessen där vi skall sluta tjäna oss själva (=syndens natur) och istället börja tjäna Gud och Hans plan (Rom. 6:22). Det är denna inställning Gud ville fostra fram hos Israels barn i öknen efter att de "frälsts genom blod" ut ur Egypten. Märkväl så var deras ökentid en tid då Gud försåg dem med mat och att deras kläder inte blev slitna.
På samma sätt förs vi in i "öknen" efter att vi kommit till tro så att vi skall lära oss tjäna Gud och inse att bara då skall Gud ge oss även det vi behöver (Matt. 6:33). Men vi behöver lära oss att tjäna Honom även om vi inte skulle få mat. Gud prövar oss om vi hittar nya ursäkter under vägen, eller om Han är tillräcklig för oss. För de flesta av Israels barn i öknen blev Gud själv aldrig tillräcklig. Alla dessa dog i öknen.
" Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. 2 Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.* 3 Alla åt samma andliga mat 4 och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5 Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen. 6 Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda. 7 Bli inte heller avgudadyrkare som en del av dem. Det står ju skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg upp för att dansa.*
Låt oss inte heller begå otukt, som en del av dem gjorde, och därför föll tjugotretusen på en enda dag. 9 Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar. 10 Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren.* 11 Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. 12 Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut. (1 Kor. 10:1-13)
Här ser vi både allvaret, varningen och utvägen som Gud har beredd för oss. Det finns alltså inte en ursäkt.
Frågan är alltså denna: "Vem tjänar jag?" . . . "Vem, eller vad är min Gud?"
Gud förväntar inget annat av oss än ALLT. Hela oss. Allt vi är, äger och kan. Även vår sk "förmåga" vill Han ha. Han vill att vi överger våra ursäkter som inte håller inför det faktum att Han inte förväntar en förmåga av oss. Endast en relation genom vilken vi lär oss att fråga först (Matt. 6:33), lyssna och handla i enlighet med det (Ef. 2:8-10).
Det är just självständigheten, kontrollen som vi inte vill mista. Men just detta är så avgörande. Gud är den som ställer villkoren och definierar förutsättningarna. Han bevisade sin kärlek till oss genom Jesus för att göra oss fria, fria att leva med och för Honom. En sådan kärleksbevisning borde kunna övertyga oss om att Hans vilja är god, även när Han vill ha kontrollen i våra liv. Istället ser vi ofta det första som en gåva och det andra som ett hot.
HUR I PRAKTIKEN?
Då blir ju frågan alltid, "hur?" Hur kan vi börja växa i beroende och överlåtelse?
1. För det första bör vi ta emot Hans ord som Hans ord. Guds ord inte bara definierar för oss vad som är sant utan den även förnyar vårt sätt att tänka och föder tro. Det finns kraft i Guds ord. Det är "svärdet" som Guds Ande använder inom oss för att avslöja ursäkterna och vinna vårt hjärta. Du behöver Guds ords inflytande i ditt liv. Det är mat för din Ande som behövs för att din Ande skall kunna ha inflytande över dig. Annars är det ditt kött som styr dig. Den du matar, styr dig. Maten finns, men du måste själv äta.
2. Var beredd på att det gör ont att "dö" bort från kontrollen. Det är skrämmande att leva av tro dvs att börja hoppas på det Guds vill och lita på det trots att vi ännu inte ser det (Hebr. 11:1). Jesus utmanade många till att lämna allt och följa Honom. För en del lärjungar blev detta "ett hårt tal" och lämnade Honom (Joh. 6:60)
3. Bibeln lär att "Gud är den som verkar i oss både vilja och gärning ..." (Fil. 2:13). Då behöver du fråga vilka är de verktyg genom vilka Gud verkar denn vilja och gärning. Överlåt dig till dessa verktyg. Dessa är:
- Bön och tillbedjan. Det du hör i Guds ord behöver bli det du ber om, tänker och talar. Guds ord
behöver genomsyra ditt umgänge med Gud. Inte dina behov och problem enbart. Här
avslöjas det ofta hurpass mycket vår Gudsrelation kretsar kring oss själva, våra problem och vår vilja.
Gud vill inte att du skall kretsa kring dina brister utan kring Hans vilja och möjligheter.
Bön är att ge Gud handlingsfrihet och att tacka för att Han gör det Han lovat. Att be om det Han vill.
- Du behöver en "fader" (inte könsbundet, istället mognad). Jesus sade i missionsbefallningen till
Apostlarna "lär dem att hålla allt vad jag har befallt er att hålla" (Matt. 28:18-20). Du behöver någon att "lära dig hålla". Inte enbart undervisa dig om "vad du skall hålla" utan faktiskt lära dig "ATT"
hålla. Be att Gud visar vem det är och ta emot den personen. Den personen är mer än en själavårdare
eller vän som uppmuntarar. Fäder ger den mat och vägledning vi behöver. Inte alltid den vi vill ha. Det
är en som både undervisar dig om Guds väg och hjälper dig att gå den tills du själv blir sänd att göra
samma sak till nån annan. (2 Tim. 2:1-2, 3:10-17)
- Sök ett andligt hem, en familj (Ef. 4:11-16). Ett andligt hem kännetecknas av 1. Att det finns "fäder"
som utrustar, dvs "andliga föräldrar". 2. Där finns syskon, som äter samma mat, vid samma bord och har samma mål som de går emot tillsammans.
Det handlar alltså inte om att söka en restaurang där det finns mat du gillar och program som tilltalar.
Sådant är till för andliga vagabonder som inte vill ha livsförvandlande relationer utan enbart besöka
ställen som möter de behov som de själva anser vara de viktigaste behoven.
Dessa ovan är de verktyg genom vilka Gud verkar sin vilja och gärning. Min och din överlåtelse mäts på det praktiska planet där vi accepterar detta , söker detta och överlåter oss åt detta. Det räcker inte med att gå på möten, engagera sig i verksamhet, ta ansvar eller lyssna på "god undervisning" på internet. Det behövs "gudagivna relationer" som hjälper oss växa i ett "gudagivet liv".
Jesus var alltså beroende och överlåten. Gud forstrar oss till beronde och överlåtelse genom att vi gör oss beroende och överlåtna till dessa ovan nämnda. Även dessa är uttryck för Guds nåd. De är dock en utmaning för oss, i vår inbitna strävan att förverkliga vår egen uppfattning om frihet och oberoende. Guds sätt att förverkliga detta är ofta även ett hot mot nuvarande strukturer, traditioner och verksamhet. varför? Därför att det för bort från verksamhets centreringen som i sin tur kräver anställda, ekonomi. Guds väg handlar om relationer och förbund. Man kan inte tjäna både Guds sätt att göra detta och på samma gång försöka upprätthålla en länge sedan ofruktbar eller stillastående struktur. Man behöver avsluta det på rätt sätt och vara trogen Guds ord och Guds väg. Det är detta som enligt min erfarenhet har fått många att backa i rädsla för vad folk skall tycka. Trots att de bejakat Guds ord. En traditioner och förflutna får inte vara en ursäkt till att låta bli att handla i enlighet med vad Gud talar IDAG.
Jesus blir obekväm för oss ju mer vi lär känna Hans mänskliga sida. Då förstår vi att Han visade oss en väg som även vi är kallade att gå.
Det finns inga ursäkter för att ta ett steg i taget i rätt riktning. Börja idag!
sunnuntai 17. maaliskuuta 2013
Äganderätten i våra liv
Under helgen besökte jag några orter där undervisningen och
diskussionerna handlade om grunderna i lärjungaskap, och speciellt när
det gäller äganderätten i våra liv.
Jesus visade oss den största kärleken genom att dö för våra synder. Den Jesus har vi lätt att gilla och vi kan uppleva Honom som nådig och kärleksfull. Däremot har vi svårt att förstå att han även är Herre och Kung.
Vi kämpar emot detta in i det sista.
Om vi "tar emot Jesus", så tar vi emot både frälsaren OCH kungen. Det handlar om att ge äganderätten i sitt liv åt Honom. Att Han vill ha det, är även detta Kärlek och nåd. Det bästa som kan hända oss. Trots detta upplever vi motsatsen när vi är inne i prosessen att mista kontrollen över till Honom. Därför behöver vi en gemenskap där vi tillsammans växer igenom detta.
Jesus visade oss den största kärleken genom att dö för våra synder. Den Jesus har vi lätt att gilla och vi kan uppleva Honom som nådig och kärleksfull. Däremot har vi svårt att förstå att han även är Herre och Kung.
Vi kämpar emot detta in i det sista.
Om vi "tar emot Jesus", så tar vi emot både frälsaren OCH kungen. Det handlar om att ge äganderätten i sitt liv åt Honom. Att Han vill ha det, är även detta Kärlek och nåd. Det bästa som kan hända oss. Trots detta upplever vi motsatsen när vi är inne i prosessen att mista kontrollen över till Honom. Därför behöver vi en gemenskap där vi tillsammans växer igenom detta.
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)